Harry
Bästa Farbror Harry ute på fisketur vid Likstammen!
Oj oj!!
Min älskade familj och längtan!!
Känner ni igen känslan av en bra film där man bär med sig en känsla av glädje, sorg, ilska, kärlek. Märkligt men ibland kan den känslan slå till som en spark i magenför att man känner igen sig eller längtar efter något som inte finns i ens egen tillvaro.
Jag fyller 40 om några veckor och lever själv med mina två grabbar.
Visst har vi problem som alla familjer, kanske lite rörigare då den äldsta sonen har Adhd vilket innebär för hans del att han inte har någon impulskontroll. Det ställer till det en aning för honom ibland och han kan hamna i situationer och olyckor som man inte kan föreställa sig. Som mor ängslas man och oroar sig för hans välmående ständigt precis som för vilket barn som helst förstås. Kommer jag att räcka till
Hans diagnos fick han förra våren och det är alldeles för sent för ett barn med tanke på att han ska kämpa med tonårshormoner också och hur ska man veta vad sjutton som är adhd och vad som är hans tonårsperson. Hur ska jag kunna veta som mamma och hur ska han kunna veta och finna verktygen för att hjälpa sig själv?
Sen har vi den mindre av de två och jag tror att han föddes som en mänsklig Tigger ( ni vet tigern i Nalle Puh) inpersonifierad, för han skuttade hela sitt första år. Han är den mest tankspridda av människor jag mött, kanske en gammal filosof återfödd i en ung pojkes kropp. Det skulle det kunna vara om det inte var för att han fortfarande inte kan sitta stilla och för att hans kommentarer aldrig slutar förvåna mig och andra. Ibland är han så klok och insiktsfull och andra ggr så undrar man om hans hjärna plockades fram ur ett paket torkade ärtor på Coop.
Ta inte miste, jag skulle inte vilja ha dem på nåt annat vis. Hur underliga situationer vi än hamnar i så reder vi ut dem efter bästa förmåga och dessutom har vi så roligt tillsammans. Det ger mig så mycket men känslan av att man saknar något finns där ändå.
Hur som åter till känslan.. min känsla som drabbar mig är längtan efter den där tokroliga knasiga känslan av förälskelse. Jag vet hur den känns, jag har verkligen varit där. Men jag har varit ensam i snart tre år och nu jäklar börjar det kännas som om det vore min tur. Kan man drabbas av den fler ggr än en eller är varje människa bara förunnad att uppleva den en gång? Vad väntar i så fall och är det så att man bara ska nöja sig???
Nej fan, jag har bestämt mig att detta året ska bli ett år då jag investerar i mig själv och tid för mig. Jag tror på att det är en lösning så god som någon och i slutänden så leder det ändå till att man mår bättre. Dessutom kan man bli förälskad i känslan av att leva i en välmående eufori. Det är dit jag ska och har ni några andra förslag på hur man når dit så hit med dem bara!!!!
Tjing!!
Märkliga saker händer!!
Hela helgen hade jag planerat för att studera och det började bra redan i torsdags och jag var så strukturerad och fick massor a saker gjorda och bra blev det också. Men så kom fredag eftermiddag i antågande och saker började på nåt sätt att naggas i kanterna. Jag började städa framsidan och plantera och sen blev det lite after work med jobbarkompisar. Igår sov jag lite länge och sedan hälsade jag på min gamla svägerska som börjar bli till åren och har ålderskrämpor. Så då satt jag där med bästaste Ina och drack kaffe med henne så att hon inte skulle känna sig så ensam. Ja sen så var det inhandling av maten jag just kom på att vi skulle äta på kvällen. En film med ungarna och mys. Sedan av någon anledning fick jag för mig att en lördag skulle man ju inte vara ensam på, så då fixade jag ihop en spontanfest för goda vänner som dök in och vi drack lite vin och poppade 80-tal till klockan var bortåt morgonen. Ja vad ska man säga, efter en sådan kväll behöver man ju sova lite längre igen och nu är det eftermiddag och söndagssteken står på spisen och ungarna är ute och far och sedan ska det iväg och firas med kalas hos en vän som fyller år.
Blir det inte ändring under kvällen så är risken stor för att min planering kommer sluta som en ihålig prästost med kälkbacke!!!
I vanliga fall är jag inte den strukturerade typen utan brukar ta saker som de kommer men nu har man ju börjat jobba som lärare och den typen av människa är inte att leka med. De planerar och planerar och genomför och har koll på barn och föräldrar på löpande band. Nu har jag precis insett att jag också ska bli en sån där......
Hur smart var man då när man valde yrkesbana, textilfröken!!!! Jag som aldrig slutfört ett enda av mina stickprojekt, alla ligger som en hop dåligt samvete i en knöl långt in i förrådet övertäckt av gammalt damm och små råttlortar. Som om någon nånsin skulle vilja ha dem efter detta nu då!!!! Men en dag ska jag jävlar i mig ta tag i dessa små saker och då blir det ordning och reda!!!!
Livet är skört!
Sportlov och barnen hemma hela veckan. Skulle ju ha åkt till Budapest men det blev inställt. Vi firade Sebbes födelsedag på Cinderella och tittade på Nordman vilket var en total succé. Vilket tryck, ja från alla håll kan man ju säga av någon anledning ville ju alla ha min plats längst framme vis scenen. Så det tog en hel del mannakraft från min 15 årige riddare till son för att skydda sin skrikande moder från armbågar och knuffar. Men bra var det och det lär ju bli fler ggr det lovar jag!
Ja kom hem till en alldeles speciell treat från min gamla svärmor (å då menar jag inte åldersmässigt utan mer att det är just en av flera svärmödrar jag haft men absolut den raraste och som tur är barnens farmor). Människan hade lagat lasagne och bjöd in mig bakfulla krake. Senare på kvällen drack vi mousserande vin och åt räkor. Det var så längesen och mycket välbehövligt. Blev kvar över natten och måndag morgon innebar en sjuk Oliver som hostade så han nästan kräktes och feber. ja det blev inte så mycket aktiviteter den här veckan för sen blev ju jag också sjuk. men jag hann faktiskt att göra fem km i spåret på längdskidorna innan töandet satte in.
Där, just i skidspåret när man är som svettigast och mest andfådd, blev jag uppringd och erbjuden jobb så nu ska jag på intervju på torsdag och se om det går vägen. Hurra, ibland är livet bara så bra!!!!
Men så till det som gör livet jobbigt. En av mina vänner förlorade sin man häromdagen och blev så ensam med sina barn. Det går inte att föreställa sig eller ens sätta sig in i en situation som den att förlora den man älskar mest och har valt att dela sitt liv med. Mina tankar och kärlek går till dig min vän. Ge dig tid att sörja, jag tror att det är läkande i sig.
Det känns extra påtagligt eftersom min mamma var sjuk för två år sen och väntan på beskedet var outhärdligt och det känns som om man lever på gränsen till galenskap. Dessutom i samma veva hade min son en depression som jag inte kunde hjälpa honom så mycket i mer än att vara här och fånga upp honom när det var som värst.
Ja, livet är skört och med tanke på vad jag själv nyss gått igenom så borde man ta bättre vara på dagarna som kommer. Jag för min del har fått mig en tankeställare, därmed inte sagt att jag inte behöver påminnas lite då och då. För som människa har man en alldeles speciell förmåga att glömma eller tränga undan jobbiga saker som händer i livet istället för att bearbeta dem och gå vidare. Problemen lär ju dyka upp som ett brev på posten förr eller senare ialla fall.
So therefor I will send you further on the path that led you in my direction. Live well and take care!!
Så skönt!
Eftermidddagen blev nog i slöaste laget då orken tog totalt slut. Men det var nog tur det att jag vilade huvudvärken ville inte släppa riktigt. Men jag masade mig iväg till hundkursen som jag anmält mig och Dynamiten till framåt kvällen.
Herregud, ibland undrar jag vem som egentligen behöver den där kursen. men å andra sidan är ju han valp och jag vuxen, jag ska av naturliga skäl vara mer svårlärd!!! Roligt var det iallafall och vi diskuterade nyttan av att lära hunden att vänta innan de hoppar ur bilen ( största olyckstatistiken), de hopper ur och springer iväg och blir påkörda. Ibland är jag lycklig över att vara jag, det kan han ju redan och vi kände oss ju bara så bra förstås. Nu ska jag sy färdigt min provbit i lappteknik så att jag kan börja på nästa imorgon.
Hunden och ungen sover, bara mamma vaken i det här huset men inte länge till.
ZZZzzzzz!!!!
Huvudet en unik skapelse för varje människa
Tålamod grabbar! När morsan har byggt upp ett tillräckligt stort lager av dåligt samvete för det rent hutlösa beteendet, så brukar det löna sig stort för de som har stått ut.
Sonen fyllde 15 för en vecka sedan och jag har svårt att förstå hur det hela gick till och vart tiden har tagit vägen. Men han fick en hel del presenter och gick omkring och seglade i sin egen lilla bubbla. Han har dock en del bekymmer över hur han ska lösa det med mopedkortet som införts till alla tonåringars stora förtret. Det är numera obligatoriskt för alla som vill köra moped oavsett klass. En kostsam historia ska jag säga, det kommer inte bli många moppedister i fortsättningen. Men det var väl det som var tanken kan jag tänka. Bra iofs men synd om de grabbar som brinner för motorintresset och har föräldrar som aldrig kommer ha råd att ge dem pengar till körkortet. Ytterligare en bock för uppbyggnationen av ett klassamhälle. Hurra för Reinfeldt!
Bekymmret kommer givetvis inte bara av det förstås men han lider ju av dyslexi så han är lite oroad över böckerna och dess upplägg. Det brukar ge sig när han kommer igång och vad gör man inte för sina barn, mamma får väl stå bakom ryggen och hjälpa till.
Nu åter till studierna så att man kommer nån vart. Jag håller på med blockhusteknik så har ni några tips, var vänliga bifoga dem i kommentarerna.
Min nya klänning
http://www.eliteladies.se/
Ja minsann, det gjorde dagen idag. Ännu bättre blev det när jag kom på att det var Fettisdagen! Det är alltså helt lagligt att svulla på dessa makalöst goda bakelser en hel dag. På något vis kan man inte äta en Semla utan att liksom bära små spår av den. Florsockret fastnar såväl på kläder som på fingrar och har man inte en ynka liten grädd mustasch så då har man inte festat loss enligt min mening. Så på dem bara gott folk. Jag för min del ska gå loss på en från Stenkulla kondiset för de har de absolut godaste i stan. Lite rinnig massa utblandat med flagad mandel toppad med precis lagom vispad grädde. Helt oslagbart!
Låt er väl smaka så hörs vi, tjing!
Fy och usch!
Halkade i mammas stentrapp och for utför med ett brak och slog i bakhuvudet rejält och har av någon anledning tappat talförmågan. Lr ja den låter som en gammal repig Lp-skiva som hakat upp sig. Jag stammar och tappar bort ord och läkaren ordinerade vila, sömn, bra mat och att dricka mycket. Ja så så här ser det ut. Jag sover mest och när jag väl är vaken känns det som om det som väl finns i huvudet gör allt för att ta sig ut för att upptäcka världen på egen hand. HMMMmmm inte så nice!
Nu fattas ju bara en rullstol några spattiga ryckningar så har jag ju mitt handikappkort att sätta i vindrutan på bilen. Känns ju som en kompensation utan dess like!! Nej fy, sånt får man ju inte skämta om, det kan straffa sig! Jamen hur mycket då om man får fråga och å andra sidan måste man få driva lite med sig själv annars orkar man inte med vare sig tillvaron eller alla problem som dyker upp i ens väg!
Läste något vidrigt i tidningen häromdagen!
Man har numera kommit på att de äckliga småkrypen som går under namnet fästingar inte alls minskar i antal bara för att det blir kallt och vinter. De ligger under snötäcket och mår gott och bara väntar på värmen för att sedan invardera landet med sin plåga och av någon anledning så kändes det som om de var fler än någonsin i somras. FY!!!
Vem var denna otäcka människa som var tvungen att upplysa oss om att vi levde i villfarelse? Hade ju hellre gjort som strutsen och stoppat huvudet i sanden och inbillat mig att de dog dödens död under vintern. Icke då nu vet jag bättre och inte blev det bättre av att i samma artikel så säger samma människa att mördarsniglarna inte heller dör ut.
Så var det med det! Nu räknar jagmed att resten av året kommer att bli ett helvetes skönt och roligt år med allsorts äventyr för nu har jag fått min beskärda del av årets törnen!
Tillbaks!
Tillbaks till verkligheten måste jag ta mig med en väldig fart. har lyckats igen med att gå och dra fötterna efter mig så nu måste jag på några få dagar få gjort det jag skulle ha gjort under ca 7 veckor. Positiv stress eller vad brukar man kalla det!!! Hmmm, ska klaga hos den allsmäktige som delade ut generna för struktur i mina celler.
Idag har jag skickat iväg den stora sonen för skidläger med konfirmanderna, han har ju bara varit hemma i två dagar. Innan det var han på utbildning med scouterna och efter det har han gått omkring i ett lyckorus. Tur det för det har ju inte sett så ut under hösten precis så det är man inte så bortskämd med. Igår köpte vi nya skridskor till miniprinsen över kakbordet. Han var överlycklig och for ut på isen som spolats i området med varm choklad och pizzabullar. Sen såg man honom inte på 5 timmar och likadant var det idag, så snälla se till att det får vara kallt lite till så han får njuta av det roliga.
Jaja, nu har jag avslutat kvällen med att påbörja en stickning och intagit en Irish för halsen och hälsan!
Rent hus!
Jag har släppt in vintern i mitt sovrum och sanerat både mig själv och säng och ja, hela rummet faktiskt!
Vadann denna jädra städnoja då?
Jo härom dagen så råkade jag slå över på nån kanal på tv där de visade en "Rent hus" variant från England. Kryper i mig bara jag ska prata om det. Men hur som så var det en man där som sanerade lägenheter från vägglusar som kommit med i en resväska från utlandsresan. HUUU!!! De kom fram om natten och bet sig fast och sög blod från de intet ont sovande.
Ja hur som, så var det ju dessa imaginära vägglusar och andra kliande småkryp som kom i horder inatt och invaderade mitt sovrum och framför allt min säng. Den klådan går inte att beskriva och när man väl fått för sig att de finns där så är det stört omöjligt att sova. Klia, klia, klia!!!!! Har alltid tyckt att Arkiv X har bidragit med ett alldeles tokigt försämrande av mitt sinne då jag blir helt paralyserad och inte ens kan stänga av tv:n fast det är läskigt. Men det här slår allt!!!
Så därav kom det sig att Mallan var tvungen att byta lakan, vädra madrasser och sängkläder. Dammsuga ur varje liten springa i väggar och golv. Duscha och skrubba mig själv i 30 minuter, smort in mig med allehanda väldoftande krämer. Ändå tycker det sig som om det kliar fortfarande ibland. Så med de kvarvarande vägglusarna kämpande för att ta sig upp för mina ben så ska jag säga hej och försöka ta en runda med dammsugaren igen. Känner att de där blå små pillrena med orden "DÅRE" etsade uppå ändå kanske var ett alternativ.
En mysig julklapp!
Jag är med och tävlar om ett 3-i-rad spel från www.blaelefant.se . Tävlingen finns hos www.ninninusens.blogg.se !
Veckans matsedel
Måndag: Stuvade makaroner och falukorv, körsbärstomater
Tisdag: Pytt i panna med rårivna morötter och rödbetor
Onsdag: Pannbiff med brunsås och potatis, broccoli
Torsdag: Rårakor med baconfräs, lingonsylt
Fredag: Pizza från den lokala butiken
Lördag: Räkfrossa
Söndag: Indisk currygryta
Ja det var nog det hele!!! Vill man ha recept får man höra av sig.
Traditioner
Man köper pepparkasdegen om man ska baka eller kanske tom låter bli, de finns ju färdiga i affären. Absolut ett mycket bra sätt för de som inte kan få till det med tiden men stämningen försvinner och känslan över att göra saker tillsammans hela familjen går bort.
I min lilla familj som består av mina två pojkar, en hund och en katt har vi skapat en tradition vid frukostbordet. Vi tänder ljusen och dukar fram smörgåsarna och det andra och sedan väljer jag som mamma ut en julsaga för dagen för att läsa för dem innan det jäktas iväg till skola och arbete. Otroligt mysigt och det värmer lite i hjärtat. Jag tror på det där att läsa för barn men även för vuxna, ska man vara praktisk så är det bra för barn, ordförrådet byggs ut automatiskt, de varvar ner och man får en trevlig stund tillsammans. Dessutom så ger det dem något att prata kring under dagen över tokigheter som händer i böckerna. För min del så väljer jag julsagor och berättelser för att på så sätt ge dem en bild av traditioner som finns, har funnits men glömts bort och hur det kan se ut i andra länder.
Så idag har vi läst Pettson får julbesök av Sven Nordqvist.
Igår läste vi Snickar Andersson och jultomten av Alf Proysen
Imorgon får vi se vad det blir ska ta en tur till biblioteket och fynda lite tror jag.
Mys nu på i frostvädret.
Underligt möte!
Hur som så för de som inte vet så har min underbara mamma gått i pension och tanken var ju att hon skulle ta livet med ro och träffa sina barn barn och bara må gott och ja......
Haha, den som trodde det känner inte min mor. Hon har sedan jag var 12 varit i gummibranchen och sålt däck på både längden och bredden. Dessutom finns det ingen som slår henne när det gäller att göre reklam för sig själv. För att var på den säkra sidan nu under pensionen ifall hon skulle få tråkigt så startade hon upp några andra små idéer hon gick och bar på. En av dessa små saker är en inriktning i en annan liten branch inom gummi. Nämligen kondomer.
Äckligt, var min lilleprins kommentar när han fick höre detta. Den stora däremot undrarde hur många man kunde kvittera ut gratis när man nu hade en mormor som jobbade med sånt. För hon ville väl inte ha några barnbarns barn ännu eller hur.
Hur som så satt vi där när de trevliga Nyköpingsprofilerna Robin Stegmar, Pär Malmström och Göran Gillinger strosar in med sällskap. Jag hälsar lite försiktigt med tanke på att vi faktiskt stött på varandra genom tiderna och man känner igen varandra lite grann. Ja jag känner igen dem iaf.
Min rara mor undrade förstås vilka dessa raringar var. Jag förklarade att de synts i både tv, reklam och teater under en längre tid och var enna riktiga kändisar.
Hmm, nu för er som känner min lilla mamma kan ju hoppa över den här biten för ni kan se det hela framför er när det liksom klickar till och det börjar spinna rejält i affärsgenen. Hennes lilla leende och kommentaren om att nu skulle jag minsann presentera henne.
Hua, jag visste ju inte ens säkert att de kände igen mig ju.
Men mamma är ingen blyg liten viol precis så när de väl stoppat in sista tuggan av sin mat så drar hon sakta ut stolen, rekar läget och stövlar fram till deras bord. Japp, så här har det varit hela livet. Mamma är ingen person som liksom låter tillfällena gå henne ur händerna så där står hon nu vid deras bord och drar fram kådisarna, lägger dem på bordet och tycker att det vore kul med ett samarbete. Kan inte annat än att skratta lite försiktigt, hon är underbar helt enkelt och får grabbarna och deras rara fruar att skratta åt hennes tilltag. De känner tom igen hennes namn och vad hon pysslat med tidigare, så nog är hela hon ett varumärke alltid. Vilket jag nu har förklarat för henne då hon undrade vad jag menade med det. Men hur som så ska det bli spännande och se vad detta möte kan leda till. Man vet liksom aldrig med mamma och dagar med henne kan ibland ge det mest oväntade.
Ja just det för er som undrar hur det gick med julpyntet så kan jag säga att jag verkligen gjorde ett lyckoköp och är så nöjd. För er som undra vad det är för ett företag som min lilla mamma trixar med på sin fritid så heter det: Pack of Love så surfa in där och ta er en titt, otroligt snyggt ska jag säga. Dessutom hinner hon med både barnbarn och en del ro och vilande.