tantmalla

Livet är inte alltid en dans på rosor för en tonårsmamma! Igår var jag inne i stan och hämtade upp honom från Borggården då han skolkade och tyckte att det var ok för han pluggade ju lite på kvällarna. Hua, kraftiga attitydsproblem hos detta barn ibland. Som sagt gipsvagga tills han fyller arton är en av mina små tankar med horn på som jag tar fram när han blir alltför dryg. Däremellan är han en ängel tills hormonerna fullkomligen sprutar ur öronen, då gäller det att ta skydd ska jag säga annars kan man bli smittad av viruset som drabbar alla i hans ålder. Det är ett virus värre än svininfluensan det kan jag gå i god för. Fan, det här går ju inte ur kroppen på ett antal år och känns som om det ibland skulle kunna ha en utgång hemifrån och till direkt intaget på psykakuten för den här mamman i allafall.

För er som inte vet så drabbas alla tonåringar mer eller mindre och för killar (bäst jag håller mig till dem, då jag bara har erfarenhet av den sorten) när det första lilla fjunet poppar upp i armhålan eller  på skrotum som jag utrycker det lite snyggt.
 I vilket fall så ger det sig nog inte förrän de är fullfjädrade män med hår på bröstet och baryton i rösten. Ja, eller så är alternativet när de flyttar hemifrån.  Det är vad folk har sagt till mig, de som själva har varit drabbade. Så för er som träffar på en stackars tonårsmamma någon gång ibland. ta tag i dem, ruska om dem och ge dem en kram som uppskattning för det är ett skitjobb de utför som i slutändan borde delas ut ett fett OS-guld för för enastående prestation. Åtminstone i de flesta fall. Nu har vi ju inte sett utgången i det här fallet , vänta och se och samla energi för nästa drabbning!!!!