tantmalla

Jaha så nu var det dags igen! SN- bollen, detta mammors eviga slit! För att sonen ska kunna utvecklas i normal takt och inte stanna upp någonstans på vägen och kunna skylla det på föräldrar som aldrig ställde upp så infinner man sig snällt! Ska bli mycket spännande och se hur det går. Sist vi gick på nåt liknande ( den första fotbollsträningen) så tyckte jag att det började bra och han var aktiv på plan och passade snällt och verkade ha fattat galoppen. Men så skulle det börja spelas och tränaren samlade in alla bollar utom en. Ja vad ska man säga sonen stod och såg lite förvirrad ut en stund men verkade ändå ta det med ro. Men när matchen pågått i ca fem minuter och han förstod att det inte skulle komma tillbaka några fler bollar då gick han fram till den spelaren som hade bollen och tog helt sonika ifrån honom den och satte sig på den, i målet med ryggen åt sina lagkamrater. Trots upprepade försök att komma i kontakt med honom från kamrater och tränare så gick jag fram och frågade vad det var frågan om. Nu ska ni veta att sonen aldrig har haft speciellt svårt att fatta annars men nu........ vad svarar han:

Att spelet sög och att det var himla fisigt av tränaren att lägga beslag på alla bollarna när han faktiskt hade sett att de räckte till alla. Jag tar den här och nu vill jag hem!!!

Ja så kan det gå till.
Sen har man ju hört att lagom till den helg som detta evenemang ska infinna sig så har det varit såfint väder att varenda människa plockat in vinterutrustningen och bytt den mot sommarens. Vilket innebär att när våren väl visar sitt lynniga humör oc det blir svinkallt just på denna plats på jorden och just vid detta tillfälle så då är det ju bara vackert att stå kvar och heja fint som alla mammor gör och samtidigt djupt inne i hjärte roten hoppas på att de förlorar varenda match så att  man snabbt kan få komma hem igen och krypa under filten.

Tjing på så hörs vi!