tantmalla

Vart har livet tagit vägen när man finner sig själv en fredagkväll dammsugandes upp chipsen som sonen råkade spilla på golvet till en börja med......och när man kommer på sig med att fortsätta dammsuga hela lägenheten? Insikten drabbade mig som ett brännbollsrack i rakt i knäskålen, precis som när man var liten och svingade som bäst och missade.
Hur kom jag hit och var det hit jag ville egentligen?

Svaret på det får ju bli både ja och nej, för som med allt annat så tuggar man ju till sig det mesta själv. Visst ville jag ha man, barn, hus, bil och vara evigt lycklig som i reklamfilmerna från femtiotalet. Bröllop med vit klänning och en jättefest, resa till nåt romantiskt ställe och barn efter nio månader.
Räck upp handen den som lyckats med det, ni får min eviga eloge!!!!
Jag beundrar de människor som lyckats hålla fast med den person de en gång valde för livet, stannat kvar och fortfarande älskar varandra trots förändringar och svårigheter. Det är kvalitéer som människor i dag verkar vara i avsaknad av. Slit och släng trenden har fastnat även i kärlekens vardag och när man tröttnat då är kärleken utbytbar lika lätt och säkert som att toarullen alltid är slut när man sitter på skithuset och ingen är hemma.

Just det och så åter till livet på kammaren! Hamnade jag där jag ville? Kanske inte, men jag tror att efter de val man gör får man forma det liv som dyker upp i ens väg och situationen som är då och nu. Så här sitter jag nu en fredag och skriver om mitt liv som vid närmare eftertanke är rätt så fantastisk.

Så vilka slutsatser kan vi dra av detta då?

Jo, att vid valet av den tilltänkta....ta dig åtminstone tid till att känna efter ordentligt kämpa och byt inte ut vid minsta kantring. Så kanske du slipper sitta utan skithuspapper ensam en fredagkväll!!!!

Gòkväll på er!!!