Livet är skört!
Veckan som gått har varit fylld av diverse glädje och sorgeämnen som livet ju är men ibland blir det lite för påtagligt.
Sportlov och barnen hemma hela veckan. Skulle ju ha åkt till Budapest men det blev inställt. Vi firade Sebbes födelsedag på Cinderella och tittade på Nordman vilket var en total succé. Vilket tryck, ja från alla håll kan man ju säga av någon anledning ville ju alla ha min plats längst framme vis scenen. Så det tog en hel del mannakraft från min 15 årige riddare till son för att skydda sin skrikande moder från armbågar och knuffar. Men bra var det och det lär ju bli fler ggr det lovar jag!
Ja kom hem till en alldeles speciell treat från min gamla svärmor (å då menar jag inte åldersmässigt utan mer att det är just en av flera svärmödrar jag haft men absolut den raraste och som tur är barnens farmor). Människan hade lagat lasagne och bjöd in mig bakfulla krake. Senare på kvällen drack vi mousserande vin och åt räkor. Det var så längesen och mycket välbehövligt. Blev kvar över natten och måndag morgon innebar en sjuk Oliver som hostade så han nästan kräktes och feber. ja det blev inte så mycket aktiviteter den här veckan för sen blev ju jag också sjuk. men jag hann faktiskt att göra fem km i spåret på längdskidorna innan töandet satte in.
Där, just i skidspåret när man är som svettigast och mest andfådd, blev jag uppringd och erbjuden jobb så nu ska jag på intervju på torsdag och se om det går vägen. Hurra, ibland är livet bara så bra!!!!
Men så till det som gör livet jobbigt. En av mina vänner förlorade sin man häromdagen och blev så ensam med sina barn. Det går inte att föreställa sig eller ens sätta sig in i en situation som den att förlora den man älskar mest och har valt att dela sitt liv med. Mina tankar och kärlek går till dig min vän. Ge dig tid att sörja, jag tror att det är läkande i sig.
Det känns extra påtagligt eftersom min mamma var sjuk för två år sen och väntan på beskedet var outhärdligt och det känns som om man lever på gränsen till galenskap. Dessutom i samma veva hade min son en depression som jag inte kunde hjälpa honom så mycket i mer än att vara här och fånga upp honom när det var som värst.
Ja, livet är skört och med tanke på vad jag själv nyss gått igenom så borde man ta bättre vara på dagarna som kommer. Jag för min del har fått mig en tankeställare, därmed inte sagt att jag inte behöver påminnas lite då och då. För som människa har man en alldeles speciell förmåga att glömma eller tränga undan jobbiga saker som händer i livet istället för att bearbeta dem och gå vidare. Problemen lär ju dyka upp som ett brev på posten förr eller senare ialla fall.
So therefor I will send you further on the path that led you in my direction. Live well and take care!!
Sportlov och barnen hemma hela veckan. Skulle ju ha åkt till Budapest men det blev inställt. Vi firade Sebbes födelsedag på Cinderella och tittade på Nordman vilket var en total succé. Vilket tryck, ja från alla håll kan man ju säga av någon anledning ville ju alla ha min plats längst framme vis scenen. Så det tog en hel del mannakraft från min 15 årige riddare till son för att skydda sin skrikande moder från armbågar och knuffar. Men bra var det och det lär ju bli fler ggr det lovar jag!
Ja kom hem till en alldeles speciell treat från min gamla svärmor (å då menar jag inte åldersmässigt utan mer att det är just en av flera svärmödrar jag haft men absolut den raraste och som tur är barnens farmor). Människan hade lagat lasagne och bjöd in mig bakfulla krake. Senare på kvällen drack vi mousserande vin och åt räkor. Det var så längesen och mycket välbehövligt. Blev kvar över natten och måndag morgon innebar en sjuk Oliver som hostade så han nästan kräktes och feber. ja det blev inte så mycket aktiviteter den här veckan för sen blev ju jag också sjuk. men jag hann faktiskt att göra fem km i spåret på längdskidorna innan töandet satte in.
Där, just i skidspåret när man är som svettigast och mest andfådd, blev jag uppringd och erbjuden jobb så nu ska jag på intervju på torsdag och se om det går vägen. Hurra, ibland är livet bara så bra!!!!
Men så till det som gör livet jobbigt. En av mina vänner förlorade sin man häromdagen och blev så ensam med sina barn. Det går inte att föreställa sig eller ens sätta sig in i en situation som den att förlora den man älskar mest och har valt att dela sitt liv med. Mina tankar och kärlek går till dig min vän. Ge dig tid att sörja, jag tror att det är läkande i sig.
Det känns extra påtagligt eftersom min mamma var sjuk för två år sen och väntan på beskedet var outhärdligt och det känns som om man lever på gränsen till galenskap. Dessutom i samma veva hade min son en depression som jag inte kunde hjälpa honom så mycket i mer än att vara här och fånga upp honom när det var som värst.
Ja, livet är skört och med tanke på vad jag själv nyss gått igenom så borde man ta bättre vara på dagarna som kommer. Jag för min del har fått mig en tankeställare, därmed inte sagt att jag inte behöver påminnas lite då och då. För som människa har man en alldeles speciell förmåga att glömma eller tränga undan jobbiga saker som händer i livet istället för att bearbeta dem och gå vidare. Problemen lär ju dyka upp som ett brev på posten förr eller senare ialla fall.
So therefor I will send you further on the path that led you in my direction. Live well and take care!!
Kommentarer
Trackback
