Fy och usch!

Jaha det nya året började med en rivstart!
Halkade i mammas stentrapp och for utför med ett brak och slog i bakhuvudet rejält och har av någon anledning tappat talförmågan. Lr ja den låter som en gammal repig Lp-skiva som hakat upp sig. Jag stammar och tappar bort ord och läkaren ordinerade vila, sömn, bra mat och att dricka mycket. Ja så så här ser det ut. Jag sover mest och när jag väl är vaken känns det som om det som väl finns i huvudet gör allt för att ta sig ut för att upptäcka världen på egen hand. HMMMmmm inte så nice!
Nu fattas ju bara en rullstol några spattiga ryckningar så har jag ju mitt handikappkort att sätta i vindrutan på bilen. Känns ju som en kompensation utan dess like!! Nej fy, sånt får man ju inte skämta om, det kan straffa sig! Jamen hur mycket då om man får fråga och å andra sidan måste man få driva lite med sig själv annars orkar man inte med vare sig tillvaron eller alla problem som dyker upp i ens väg!

Läste något vidrigt i tidningen häromdagen!
Man har numera kommit på att de äckliga småkrypen som går under namnet fästingar inte alls minskar i antal bara för att det blir kallt och vinter. De ligger under snötäcket och mår gott och bara väntar på värmen för att sedan invardera landet med sin plåga och av någon anledning så kändes det som om de var fler än någonsin i somras. FY!!!
Vem var denna otäcka människa som var tvungen att upplysa oss om att vi levde i villfarelse? Hade ju hellre gjort som strutsen och stoppat huvudet i sanden och inbillat mig att de dog dödens död under vintern.  Icke då nu vet jag bättre och inte blev det bättre av att i samma artikel så säger samma människa att mördarsniglarna inte heller dör ut.

Så var det med det! Nu räknar jagmed att resten av året kommer att bli ett helvetes skönt och roligt år med allsorts äventyr för nu har jag fått min beskärda del av årets törnen!

Tjing!

Tillbaks!

Hua, vad dagarna går fort och ändå inte ibland!

Tillbaks till verkligheten måste jag ta mig med en väldig fart. har lyckats igen med att gå och dra fötterna efter mig så nu måste jag på några få dagar få gjort det jag skulle ha gjort under ca 7 veckor. Positiv stress eller vad brukar man kalla det!!! Hmmm, ska klaga hos den allsmäktige som delade ut generna för struktur i mina celler.

Idag har jag skickat iväg den stora sonen för skidläger med konfirmanderna, han har ju bara varit hemma i två dagar. Innan det var han på utbildning med scouterna och efter det har han gått omkring i ett lyckorus. Tur det för det har ju inte sett så ut under hösten precis så det är man inte så bortskämd med. Igår köpte vi nya skridskor till miniprinsen över kakbordet.  Han var överlycklig och for ut på isen som spolats i området med varm choklad och pizzabullar. Sen såg man honom inte på 5 timmar och likadant var det idag, så snälla se till att det får vara kallt lite till så han får njuta av det roliga.

Jaja, nu har jag avslutat kvällen med att påbörja en stickning och intagit en Irish för halsen och hälsan!

Tjing!

Rent hus!

Arkiv X kan numera slänga sig i väggen!
Jag har släppt in vintern i mitt sovrum och sanerat både mig själv och säng och ja, hela rummet faktiskt!
Vadann denna jädra städnoja då?
Jo härom dagen så råkade jag slå över på nån kanal på tv där de visade en "Rent hus" variant från England. Kryper i mig bara jag ska prata om det. Men hur som så var det en man där som sanerade lägenheter från vägglusar som kommit med i en resväska från utlandsresan. HUUU!!! De kom fram om natten och bet sig fast och sög blod från de intet ont sovande.

Ja hur som, så var det ju dessa imaginära vägglusar och andra kliande småkryp som kom i horder inatt och invaderade mitt sovrum och framför allt min säng. Den klådan går inte att beskriva och när man väl fått för sig att de finns där så är det stört omöjligt att sova. Klia, klia, klia!!!!! Har alltid tyckt att Arkiv X har bidragit med ett alldeles tokigt försämrande av mitt sinne då jag blir helt paralyserad och inte ens kan stänga av tv:n fast det är läskigt. Men det här slår allt!!!

Så därav kom det sig att Mallan var tvungen att byta lakan, vädra madrasser och sängkläder. Dammsuga ur varje liten springa i väggar och golv. Duscha och skrubba mig själv i 30 minuter, smort in mig med allehanda väldoftande krämer. Ändå tycker det sig som om det kliar fortfarande ibland. Så med de kvarvarande vägglusarna kämpande för att ta sig upp för mina ben så ska jag säga hej och försöka ta en runda med dammsugaren igen. Känner att de där blå små pillrena med orden "DÅRE" etsade uppå ändå kanske var ett alternativ.

Tjing!

RSS 2.0